Dilemma.

Igår när Åsa hade hämtat Heba, och jag skjutsade dem ner till

tåget, fick jag syn på en katt som korsade gatan en bit

längre fram. 

Det är många som hört av sig om en liten hona, som gått

omkring ensam på Höörs gator. Hon är mycket sällskaplig,

och vill gärna bli klappad av alla. 

Flera gånger har hon blivit räddad från att bli påkörd,

då hon tydligen helt saknar trafikvett.

Hon hade från början ett halsband, som hon sedan tappade.

Nu hade hon på sig ett orange halsband, om det är ägaren, 

eller någon annan, som satt på henne det, vet jag inte.

Honan var högdräktig, och kändes, i princip, 

sprickfärdig.

Jag ställdes inför att svårt val. Ta in henne, eller inte?

Å ena sidan har hon troligen en ägare. Å andra sidan

verkar denna ägare inte bry sig i sin katts väl och ve.

Ingen släpper väl ut sin högdräktiga katt, om han/hon verkligen

bryr sig om henne?!

Till det, alla som hört av sig om henne, och bett oss att ta in

henne. 

Nå, beslutet var mitt, och efter att ha lämnat namn och telefonnr

på bageriet intill, tog jag henne i famnen, och satte henne i en 

bur i bilen. 

Sen körde jag hem till vår stackars semesterfirande veterinär,

Lucie, och överlämnade katten till henne. 

Då visste jag inte om jag gjorde rätt eller fel. Det känns inte

helt bra att ta in en katt med halsband. Men det hade inte heller

känts rätt att lämna henne till sitt öde. 

Hur man vänder sig, har man rumpan bak....

Idag känns det som ett rätt beslut.

Stackars Lucie fick en vaknatt för besväret, med en katt, 

som uppenbarligen tänkte föda sina ungar på kliniken.

Men timmarna gick, och den lilla tjejen blev mattare,

 och mattare. Inga ungar tittade fram.

I morse ringde en trött veterinär, och ville göra kejsar-

snitt på den ganska medtagna katten.

Jag körde ner till kliniken,och möttes av ett utslaget 

gäng. De andra katterna hade uppenbarligen också

 assisterat under natten....

Nå, för att göra allting kort; vid operationen visade

sig alla fyra ungarna vara döda, och vi fick

förklaringen till den icke-resulterande förlossningen.

Det hela är tragiskt, och återigen undrar jag över dessa 

"kattägare", som inte tar ansvar för sina djur.

Vad gör en okastrerad, och i det här fallet, 

 högdräktig hona ute på gatan? 

Hur tänker man när man släpper ut henne?

Tänker man alls?!

Men i mina ögon är det viktigaste att honan klarade sig. 

Nu får vi väl se om ägaren dyker upp.....

Det hände även positiva saker igår. 

Heba flyttade hem till Åsa och hennes katter. 

Där får hon det världsbäst!

 Heba.

En svart, ganska nyinkommen, tio-årig, hane, 

fann sin själsfrände i en tjej som kom för att titta

på katterna. 

Verkligen heder åt henne för att hon ville ge denna

äldre man ett nytt hem och liv.

Väl i det nya hemmet, hoppade han nästan genast upp i en stol,

 och fann sig väl tillrätta!

Lilleman.

Helen FHHK